Proof of concept har blivit billigt

Vi hade diskuterat en feature på jobbet. Först tänkte vi jobba runt ett problem i vårt legacy-designsystem, men landade i att vi kanske behövde bygga in stödet i designsystemet istället. Tidigare hade det varit en diskussion som dragit ut på tiden. Väga för och nackdelar, föreställa sig hur koden skulle se ut, räkna på om det var värt arbetet.

Nu behövde vi inte fundera så länge.

Jag bad Claude testa. En semi-detaljerad prompt som började med:

Jag behöver hjälp med en grej.

30 minuter och 85 rörda filer senare hade vi en fungerande lösning. Inte en skiss eller ett halvfärdigt proof of concept, utan något som faktiskt fungerade. Medan Claude jobbade hjälpte jag en kollega med något annat.

Samma manöver hade tagit mig minst en dag, kanske två. Repetitivt arbete i fil efter fil. Den typen av uppgift man skjuter på eller skippar helt om man inte är säker på att det är rätt väg.

Och om det visar sig vara fel väg? När det tar 30 minuter istället för 1-2 dagar av monotont manuellt arbete gör det inte lika ont att slänga en tes.

Från “what if” till att faktiskt testa

Förut behövde man tänka igenom saker noga innan man började bygga. Föreställa sig hur koden skulle se ut, hur det skulle fungera, om det var värt tiden. Det mentala arbetet var en nödvändighet. Att bygga fel sak var för dyrt.

Nu kan man bara testa. Kostnaden att ha fel har sjunkit. Listan på saker som är “för tidskrävande att testa” har blivit mycket kortare.